Femdagars efter tre dagar

Spread the love
Dom här senaste dagarna har varit roliga och bra. Orienteringen gick bra. Att springa spurten var väldigt kul. Skogen var jättefin att springa i och vädret var bra. O-ringen är alltid jättekul. Vilodagen badade vi vid klipporna i Skagsudde, vågorna var lagom höga och kul att flyta i. Vi var i läänge för vattnet var skönt och varmt.
Elisabet Engberg
Precis som Alla vi människor har utmaningar och styrkor har också olika idrotter och arrangemang det. Så även Högakustens Oringen. Rörelse rent generellt får mig personligen att känna glädje så orientering är ett av många sätt att bli fysiskt trött av. Den första etappen försiktigt utforskande, spännande med löpning i ny bana av kontroller och tankar om att detta må gå. Den andra etappen njöt jag orimligt länge av  terrängen för att besöka alla kontroller (till slut). Glad över att Höga kustens banläggare visade de enklare banorna mer än bara elljusspår och reflekterande över vad som behöver övas och kultiveras mer av för kortare tid i skogen. Tredje tävlingsdagen tillbaka till första dagens mer rimliga kontrolltider. O-ringen är så mycket, av allt. Tävlingar i terräng, med kontroller och banor som passar eller inte passar och väder på det. Innevarande år har möjligen väderkortet som samtalsämne nötts ut, bleknat och lösts upp av snö, solvärme och ovanligt höga mängder av just antingen snö eller solvärme. Camping med kvällar av ska bara, äta, diska, borsta tänder, fixa vatten fastna i att analysera kartan, banan och de andras banor. Hela kvällen på sig för att gå och lägga sig men kommer i
alla fall inte i säng i tid. Och kanske lika bra är det för sömntågets kapacitet att dra högljuda snarkstockar överröstar inte de som går på Bottniabanan.
Tre tävlingsdagar av fem blev det detta år för min del.
Camilla Engberg