En helg i Norrland

Spread the love

 

Söndag den sjätte augusti satt jag uppkrupen i soffan och surade. Dagen efter så skulle jag vara packad och klar för att spendera kommande vecka på träningsläger i Ungern tillsammans med likasinnade juniorer från hela landet, men en retsam förkylning hade smugit sig på efter O-ringen och återbudet var nu ett faktum. Jag var givetvis besviken, men ville ändå tänka positivt kring situationen och försökte komma på något bra med att vara hemma. Det tog inte lång tid innan jag hittade en riktigt bra anledning. Nu kunde jag ju vara med på NM som dessutom gick på hemmaplan!

När man är Junior i Sverige så består säsongen av väldigt många större värdetävlingar. Våren fylls av Swedish league, stafetter och sm, sen blir det sommar vilket för vissa innebär landslagsuppdrag och givetvis O-ringen, därefter följer ett litet uppehåll varpå hösten brakar lös och SM-cirkusen drar igång igen. Det blir ganska så många helger på resande fot och däremellan ska det tränas så bra som möjligt samtidigt som ma ska hinna vila upp sig inför nästa tävling. Det tråkiga med det här är att det sällan finns tid för att springa de ”vanliga” tävlingar, något som jag tycker är väldigt tråkigt, men nu så fick jag äntligen chansen!

På fredagen så var det dags för sprint i Bredsand. Eftersom att min skjuts till tävlingen skulle rigga upp nätverket till sekretariatet så fick jag tillbringat dryga tre timmar på det fina TCt som var beläget precis vid havet innan jag kunde göra mig i ordning för att äntligen få tävla. Ute på banan så skulle det dock visa sig att jag skulle få äta upp ett uttalande som jag gjort innan start. ”Det står aldrig något viktigt i PM.” Jag kan säga såhär i efterhand att det stod ganska så tydligt att de längre banorna skulle delvis gå i skogen och där sprang (snubblade) jag omkring i mina släta löparskor och korta tights, suktande efter en liten grövre sula och ett par höga strumpor. Men jag lärde mig en läxa – Läs alltid PM! Efter målgång så var det många som välförtjänt tog sig ett svalkande dopp i havet och kvällen kunde summeras som lyckad med fina banor och bra stämning trots att många fick gå hem ovetande om de var diskade eller ej.

Dagen därpå så vad det dags för medeldistans och den för i år nya NM-distansen stafett där ungdomar, juniorer oh seniorer tävlade. Jag började dagen med att gå till kvarglömt lådan och hämta den halvan av min packning som jag råkat glömma på fredagens tävling… (Det är inte lätt när det är svårt). Det blev sedan många rafflande dueller i den svårbemästrade Stockvikssluttningen och

Frida sys ihop efter en tuff duell med en sten

placeringarna kastades om rejält vid de olika sträckorna. SOKarna knep många framskjutna placeringar under dagen och ungdomarna (som i stafetten tävlade för Medelpad) kammade hem många pallplatser. Jag själv fick tillsammans med Johanna Sjölund och Frida Vikström också kliva upp på pallen trots att två tredjedelar av laget haltat sig runt större delar av banan. Det var en skön känsla att få ta en seger över de mytomspunna ”Norrlands-morsorna” som likt maskiner tuggar sig igenom blåbärsriset och lika pålitligt som ett atomur aldrig bommar en meter när de stegar fram i terrängen.

Sista dagen på årets Norrlandsmästerskap bjöd på långdistans. På morgonen möttes de som anlände till TC av det perfekta långdistansvädret, inte för varmt och inte för kallt utan alldeles lagom. Skogen bjöd även den här dagen på utmanade terräng och banor där löparna fick spetsa sina sinnen och utnyttja sin fysik till max. Efter att ha kämpat mig runt min bana så avrundades denna NM-helg med tre varmkorvar, kaffe och givetvis kaka innan jag satte mig i bilen för att åka till Sandviken och påbörja mitt sista år på orienteringsgymnasiet. NM fick avsluta detta sommarlov för min del och jag kan åter igen konstatera att det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir för det mesta väldigt bra ändå!