En dag på O-ringen i Värmland

Spread the love
  • 4
    Shares

Av (samtliga vid) onsdagens fikabord. Kommer snart på ljudbok.

 

Idag är det onsdag och vi har sprungit etapp tre. Efter en utvecklad diskussion har vi kommit fram till att höjdkurvorna inte stämde, det var mer uppför till start än det var utför på banan. Tore tog chansen att stöta på kossorna och fick extra energi av kontakten (med elstängslet). Vissa har ätit godis på torget också. Ryktet gick innan att det var bökigt i skogen i dag men det var alldeles fel, väldigt fin terräng i dag också. Många tror jag har reflekterat över cykelparkeringen innan uppförsbacken till bussarna, var kommer alla cyklar ifrån egentligen? Bussköerna flöt förhållandevis på ganska så bra på morgonkvisten, alla trogna orienterare infann sig i ledet. Några hundar i kön såga ganska uppgivna ut, intrycken hade nog varit många innan bussen.

En varm dag, trots att solen lyst med sin frånvaro mest hela dagen. Resorb-förrådet börjar sina. Ett svalt och skönt dopp vid campingen kyler en het skalle (kan rekommenderas). Imorgon är en annan dag och då ska skogen återigen krossas. Ingen vit älg i sikte ännu. Den idylliska värmländska terrängen lockar oss inför morgondagen. Roger planerar att stoppa kartan i fickan och köra järnet under första 60 sekunderna, för att hinna ikapp Olov strax efter startpunkten. Frågan är bara om båtshaken kom med i packningen, så att det går att hänga sig fast?

Vi ser fram emot att ta branterna uppifrån, nerifrån och från sidan. Vi kör Moraträsk modellen för myrarna, vi kan inte gå över den, vi kan inte gå under den…

Bagheera-labyritbanan är ett långt ord men den tar inte så lång tid att springa. Agnes tyckte var klurigt och lite svårt. Fanny sa: ”Jag kom inte till kvartsfinal. Pappa sa att man måste ha en bauta-bra tid för att gå vidare.” H45-fajten går vidare och idag gästspelade D20E på i stort samma bana. När vi når Wifi-land igen ska det jämföras tider (tänker Håkan). Ede-kommun-etappen hade så klart Ede kommun som värd. Och för alla som gick tipsrundan vet ju att [siklöja|nors|elritsa] är Värmlands landskapsfisk.

Mtbo med varierande skalor varje dag gör att man måste vara vaken till första kontrollen…

Men va? Varför har ingen nämnt Gevert? Han som så gärna ville bli dagens sokare. Han som gjorde de största bedrifterna. Han som var makalös. Han som ingen kunde rå på. Med blott persilja och sina egna tårar tämjde han en av Värmlands två vita älgar, döpte den till Ljuspåle (uttalas Rasmus) och red i ensam majestät i alla fållor samtidigt. Skonsam skritt för den arma älgen och för att inte förstöra den värmländska naturen sköra, vilda aura. För att inte nämna att han var barfota. Ja, spritt språngande naken faktiskt. Som en sann tyrann i sitt rätta habitat red han fram till en ensam U1:a med rödsprängda ögon och gråten hulkandes ur halsen och sade: Lilla barn – låt mig knyta din sko och lära dig naturens lagar. Med denna goda gärning hoppades han vinna sokarnas hjärtan. Men förgäves. Det fanns en liten men förödande detalj som gjorde Geverts goda gärning meningslös. Han var inte med i SOK. (Men dock ens stolt Arbogare.)

Än idag rider Gevert omkring, vilsen, men aldrig ensam. Ljuspåle lämnar aldrig hans sida (så länge persiljeförrådet inte sinar).

Någonting som verkligen stod ut på dagens etapp var de (tappra?) NTNUI-löparna som sprang spurten baklänges! Mycket vackert. Men främst så ser jag fram emot medeldistansen som oringen bjuder på imorgon. H21 bjuds på 4,5 km, vilket då är riktigt härligt då vi haft cirkus 9km varje etapp. Fötterna börjar se ut som om man badat i halva sin livstid + att man har snurrat på sig några orienteringsskor och fått några blåsor. Börjar tänka tillbaka på den lilla killen (yngre än 10) som gick till start med gipsad arm och mitella, tillsammans med sin pappa. Man kanske inte bör klaga ändå… Men tillbaka till dagens etapp. Branterna fanns ÖVERALLT! Upp och ner, upp och ner, brant, upp och ner, blåbärsris, brant, upp och ner, spurt.

Ebba stod vid remståndet och sa ”jag vill ha en sur melon” sedan sa Emma ”jag vill ha sur hallon” och då sa Alice ”jag vill ha men jag får inte”. Då kom Lena och sa ”jag betalar för alla”, hon tog upp telefonen för att betala men då funkade inte Swish =(. Hon tryckte, tryckte och tryckte men det funkade ändå inte. Då kom Torbjörn med sin supertelefon och betalade allt (som han borde få sokpriset för). DÅ var hela dan räddad för Ebba och Emma men Alice var fortfarande ledsen för att hon inte hade en rem =(.

SLUT!