U(pp)tlandsläger 2020!

Spread the love

Text: Stina Nordin. Foto: Sara Lundsten och Stina Nordin

Vårlägret 2020 tog plats i Uppland, men säger man Upplandsläger med tillräckligt mycket av mor Annas havregrynsgröt i munnen låter det nästan som Utlandsläger. SOK-elit gjorde återigen en insats för klimatet och höll sig inom landsgränserna. Såhär med facit i hand kan man säga att det var ett väldigt lyckat drag.

Lägret inleddes med en knockout-sprint-dag som landslaget anordnade. Ett superbra upplägg på många sätt! Dels fick man bekanta sig mer med konceptet knockout-sprint, dels fick man fyra tekniskt krävande sprintbanor på en och samma dag och möjligheten att ta med sig erfarenheter till nästa lopp direkt. Eller testa lite olika taktiker – en hetsig åtta minuters-bana med masstart är nog fortfarande nytt för de flesta. 

Vad är väl ett utlandsläger utan ett snöfall?

Dagen efter fortsatte vi att ta del av landslagets träningar, denna gång i form av en längre bana i Lunsen i Uppsala – precis utanför det inför O-ringen avlysta området. Det fanns möjlighet att orientera på en ”vanlig” banan eller bara springa på kurvbild. Personligen har jag haft en del tyngre upplevelser i Lunsen. Det är, som det oftast är i Uppsala-trakten, väldigt platt. Men framför allt tycker jag att det mesta i Lunsen ser likadant ut. Det är små höjder och myrar och små höjder och myrar. Så fort man börjar tveka på var man är blir det omöjligt att läsa in sig. Jag kan vara på vilken som helst av höjderna. Därför garderade jag mig med hängslen och livrem och sprang den ”vanliga” banan, med stenar och myrar och stigar, och bad den rutinerade Jan att följa upp mig. Uppföljning är mitt bästa tips för bra orientering. Jag skärper alltid till mig när någon springer efter. Om det inte är Sjölund på tisdagsnatten, men det är en annan historia. 

Stina ”håller fokus” medan fader Nordin kämpar för att hänga på…

Jag hade i alla fall en otroligt trevlig stund i skogen, antagligen min bästa i Lunsen hittills. Även om det är klurigt där ska det också sägas att det är superduperfint. Ni som tänkt springa O-ringen i sommar har mycket gotta att se fram emot. Eftersom det inte är tillåtet med uppföljning i alla klasser på O-ringen följer här mina näst bästa tips till att hitta rätt (i just denna terräng): Var skitnoga med riktiningen. Extra viktigt när det är såhär platt och stundtals väldigt få saker att läsa på. Stigarna är inte alltid att lita på så det kan vara bra att dubbelkolla med någonting annat när man ska läsa på en stig. Detta är såklart också smart att ta till när det gäller små otydliga höjder. Kanske finns det någon sten eller så som man kan kolla av med. Det är också väldigt snabbsprunget i partier, eftersom det är så platt (och fint). Jag skulle utnyttja detta till att ta en noggrann riktning och burna när tillfälle ges! 

Sara som inte äger något löpsteg för tillfället (eftersom hon bakar en ny SOK-are) och lämpligt nog bor 7 sekunder från Lunsen, passade på att agera fotograf under träningen. Hon anslöt också till IKEA-lunchen efter träningen. Mums!

Lägret fortsatte och vi förflyttade oss till Norrtälje, för att springa i terräng som skulle vara relevant för såväl 10-mila och Natt-SM som Swedish League (nu inställt). Det blev en välkomnat återseende av Rånäs klubbstuga där man tillbringat en hel del helger som ungdom. Lägret avslutades med banorna från Rånässtafetten 2019, vilket tog en tillbaka till ett underbart höjdparti som man fortsatt drömma om sen april förra året. Men allt överskuggades ändå av en älg som flera av oss mötte i skogen och lämnade ett minst lika stort avtryck som alla de nio passen vi genomfört under lägret.