Y-ringen Masters är igång!

Spread the love

Äntligen O-ringen-veckan. Eller nej, ännu bättre… Y-ringen! Underbart att det finns eldsjälar i klubbarna runtomkring så att när O-ringen tvingades att ställa in, så ger vissa inte upp utan de kommer istället på en alternativ vecka med orientering. 

Det arrangeras 5 oberoende närtävlingar som 20 – 24 juli bildar 5 etapper för Y-Ringen Masters!

Y-Ringen Masters är en serie där 4 av de 5 Etapperna räknas in. Detta av Sundsvalls OK tillsammans med Selånger SOK, Härnösands OK och Kovlands IF. 

Så nu kan vi alla tävla 5 dagar i rad på roliga banor. Det som jag blir extra glad för är att jag hade annars varit tvungen att stanna hemma och jobba vecka 30. Men tack vare starter på kvällarna så kan nu även jag vara med. 

Så när jobbet var klart för måndagen så kom Anders och hämtade mig. Vi lyssnade på musik på hög volym och sjöng med under resan ut till första tävlingen. En god Y-ringenkänsla började smyga sig på. Väl vid parkeringen var det redan ett gäng bekanta ansikten på plats. Så länge sedan vi hade träffat dem! Eftersom deltagarna anmält sig till tre separerade startintervall såg vi vissa förväntansfulla inför första etappens start och andra som var genomblöta efter sin målgång, drabbade av ett plötsligt skyfall på banan. 

Det var öppen starttid inom det intervall man anmält sig till och vi hade den sista (3:e) startgruppen, så de flesta var väl inne i skogarna när vi kom. Det var svårt att fatta att det var närmare 170 deltagare totalt idag. 

Det var öppen starttid med en halvtimmes fönster. Så man gick och tog sin karta, tömde pinnen och joggade till start. Jag drog iväg, och benen kändes oväntat pigga! Tyvärr höll det i sig endast första 20 minutrarna. Sedan fick man kämpa. Uppför. Och genom blåbärsris och ljung. Och blöta myrar. Men kul var det. En del fick man bomma förstås också. Det tillhör saken liksom. 

nöjda efter målgången

Väl i mål fick man kasta sig direkt i havet och bada istället för att köa till duschen. 

Bor man här så har man nog orienterat på Åstön förut. Och naturen var ju lika fin och banan lika klurig som den brukar. Men ändå kändes det lite mer speciellt att orientera just på vecka 30. Nu längtar jag redan efter nästa etapp!