SOK-elit på vårläger i Skåne

Spread the love
  • 12
    Shares

Första helgen i mars var SOK-elit (Sundsvalls OKs juniorer och seniorer) på vårläger i Åhus. De hann med tävling, träning och (självklart) fika. Här kommer en redogörelse om lägret från Sara, Infokommitténs senaste värvning och en erfaren SOK-elitare. Fotograf: Kadri Kalvo

Så var det dags. Årets vårläger. Vilken sammankomst. Det äldre gardet var där, likaså de yngre nya förmågorna. Destination var Åhus, i det exotiska Skåne. Ankomsten till Hässleholm tågstation var nästan som att komma hem. De senaste åren har så många tävlingar utspelat sig i Skåne att killen från hyrbilsfirman mer känns som en familjevän, även om jag än så länge inte lärt mig hans namn. Jag tackar honom i alla fall ödmjukast för den fantastiska hyrbilen (Volkswagen Passat elhybrid, helt i linje med SOK-elits miljöpolitik) med automatisk bagageöppningsfunktion.

Helgen började med Pan Kristianstads tävlingar. Medel- och långdistansen bjöd på favorit i repris, nämligen Furuboda-kartan där havsetapperna på Oringen 2014 utspelade sig. Snabblöpt tallskog, sanddyner och riktigt svår kurvbild gjorde helgen till ett nöje, även om undertecknad legat i ide vad gäller orienteringen över vintern och behövde några försök för att starta upp maskineriet. Det var nog inte bara jag som njöt av denna fantastiska medelhavsinspirerande terräng (även om det fanns vissa i SOK-elit som hellre önskat en vecka i Portugal än fyra regniga dagar i Åhus). Luften och vattnet var kanske inte lika varma som nere på kontinenten, men det stoppade inte vissa av oss ta ett dopp i den underbart grumliga lilla å som rann förbi Åhus Roddklubb där vi huserade under lägret.

Höjdpunkten på lägret var självklart fikastunden på Cafe Madrix, noga utvald från ”bibeln” (White guide Café, en lista på alla finfina caféer i Sverige) som vi slaviskt tillber varje resa. Överstepräst Nordin satt redan parkerad i caféets små lokaler och mumsade på en smörgås när resten av oss kom (optippat, hon är alltid på hugget när det kommer till fika). Lokalerna var faktiskt så små att vi fick köra ut alla resterande gäster för att få plats (förutom en medelålders hipster-man med läderportfölj, runda glasögon och ungdomliga hörlurar. Troligtvis frilansade journalist eller översättare som värdesätter friheten att kunna ta med sig kontoret vart han än befinner sig i världen). När alla obehöriga utrymt lokalen kunde vi lugnt och sansat sätta oss tillrätta och utöva vår religion. Fika alltså. Ett lugn la sig över vår lilla församling medan perfekt formade biskvier inmundigades tillsammans med en kopp te eller kaffe (fri påtår ingick, tack Café Madrix!).

Lägret var onekligen en härlig start på säsongen och vi tog med oss både goda minnen (från tidigare nämnda biskvier) och nyttiga erfarenheter om Tiomila-terrängen. Det största jag tar med mig från denna helg dock är den ständiga förundran över hur 20 personer med helt olika dygnsrytm, musiksmak och grönsakspreferenser (våga vägra ärtor!) kan bo tillsammans i ett rum med halvtaskig ventilation och ändå ha så god stämning hela tiden. Det, mina vänner, är en viktig ingrediens i det framgångsrecept som är SOK-elit.