En Höjdletares vår!

Spread the love

Text: Tomas Rex

Bilder: Kadri Kalvo

Våren 2020. Den vart inte som planerat. För någon. Inte ens en Höjdletare.

För er som inte vet vem en Höjdletare är så är det en ungdom mellan 13-16 år som är medlem i SOK och gillar att träna och/eller tävla i orientering! Höjdletarna är nämligen namnet på träningsgruppen för ungdomar mellan, just, 13 och 16 år.

Aldrig har våra träningsgruppers ledare ordnat med mer träningar och träningstävlingslika aktiviteter än som denna vår. Men, ett måste för att våra barn, ungdomar, juniorer, seniorer och äldre ska få utlopp för sina tävlingsinstinkter.

För Höjdletarna arrangerades i vår en Höjdletar-cup om 4 deltävlingar där de 3 bästa resultaten räknades in. Hela 38 (!!!) olika ungdomar mellan 13 och 16 år kom till start på en eller fler av deltävlingarna. Fantastiskt roligt!

Men, hur har den här våren och det här året påverkat?

SOK-bloggen ställde några frågor till H16-vinnaren i Höjdletarcupen, Edvin Lake, för att höra hans syn.

Halloj Edvin! Säsongen 2020 har verkligen blivit annorlunda, hur såg dina planer ut innan pandemin bröt ut och vilka mål hade du satt upp?

– Inför säsongen 2020 såg jag fram emot att få orientera så mycket som möjligt. På hemmaplan skulle jag försöka vara med på de träningar och tävlingar som fanns, men jag sneglade även åt att delta på större tävlingar längre söderut med annan terräng. Målet var väl att försöka fylla hela säsongen med så mycket orientering som det bara gick och på så vis utvecklas maximalt som orienterare. Jag sneglade även åt att springa en del traillopp som anordnades av Trailrunning Sweden. Det fanns en trailtour med utvalda tävlingar som gick på olika platser i landet, allt från Skåne till fjällen. Jag hade tänkt att planera in vissa av de tävlingarna i min kalender tillsammans med orienteringen.

Vilka tävlingar hade du tänkt springa under våren om det varit en ”normal” säsong?

– Under våren var min kalender ganska proppad med orientering och traillöpning. Men så bröt pandemin ut, och för varje dag kunde jag systematiskt stryka tävling för tävling. Till min besvikelse skulle i princip ALLT ställas in. I början av april var planen att åka ner till mormor i Allingsås och springa Five-O (5 tävlingar med jaktstart sista dagen), men arrangörerna var snabba med att ställa in den när de nya rekommendationerna från SOFT kom ut. Mina planer att springa Uppsala möte var näst på tur att förstöras till följd av pandemin, följt av Tiomila och DOL-kampen i Dalarna. Fortfarande hade jag hoppet att Tour de Medelpad inte skulle ställas in, men där hade jag väldigt fel. Även mina planerade tävlingar i trailtouren ställdes in och min kalender över april och maj hade plötsligt gått från fullproppad till totalt tom.

Hur tycker du det har varit med Höjdletarcupen?

– Hela vårsäsongen hade blivit ganska förstörd och naturligtvis saknade man klubbresorna och alla tävlingar. Men jag tycker ändå att klubben har varit duktiga med att fatta snabba beslut och förändrat träningen, samt upprättat nya tävlingar och andra roliga aktiviteter. Höjdletarcupen tycker jag var ett bra initiativ för alla inställda tävlingar. Kul att äntligen få tävla lite mot andra!

Du gick segrande ur Höjdletarcupen, grattis!, men du kunde inte vara med på första deltävlingen – hur gick tankarna (3 av 4 deltävlingarna räknades ju) då?

– Klart man var väldigt taggad inför den första deltävlingen i Höjdletarcupen, det skulle ju bli säsongens första ol-tävling. Men så missade jag ju den pga. sjukdom! Klart det var störigt, jag hade ju laddat inför den hur länge som helst. Dessutom var jag lite orolig för att jag skulle tappa många poäng i det totala resultatet, men så fick jag reda på att bara 3 av 4 deltävlingar räknades in i totalen! Då blev jag väldigt lättad!

Berätta lite extra om tredje deltävlingen som gick runt Fågelberget, där pressade du självaste Anders Axling (som dessutom lagt banorna!) endast 44 sekunder efter till slut, och då var du före Anders så sent som vid den nionde kontrollen. Vad funkade extra bra den här dagen?

– Inför deltävling 3 kändes det väldigt bra. Det kändes kul att få tävla runt Fågelberget, där ett par ol-träningar gick under vårkanten. Deltävling 2 hade inte gått speciellt bra och jag kände mig sugen på en revansch. Inledningen av loppet var tuff, men jag tycker ändå att jag fick till en del bra vägval ända från starten. Jag gillar starkt kuperade banor och jag tycker att Fågelberget bjöd på det. Framåt slutet av loppet gjorde jag ett ganska kraftigt riktningsfel och hamnade snett. Det tappade jag en del på. I övrigt var det ett stabilt lopp och jag försökte väl tänka på de saker som vi tränade på under de tidigare träningarna.

Vad har du för tankar inför hösten? (förhoppningar? Annat?)

– Inför hösten hoppas jag verkligen på att en del större tävlingar kommer att kunna hållas, men jag vågar inte tro på det allt för mycket. Jag försöker väl träna på utifrån det träningsschema jag har och deltar på träningarna och tävlingarna som finns. Förhoppningen är ju att min nuvarande näst intill tomma tävlingskalender ska bli så proppfull som jag hade den innan pandemin bröt ut.

Tack säger vi till Edvin och önskar honom och alla andra Höjdletare lycka till i framtiden!

(Och så hoppas vi det blir möjligt att få tävla mot andra ungdomar än egna distriktet några gånger i höst)